0,0 av 5- 4.30 Gemenskapsbetyg
- 10 Betygsatt albumet
- 6 Gav det en 5/5
*** UN Or U Out är en nyutgåva av FN: s 2004-projekt med samma namn uppdaterat med två tidigare ej släppta spår. Som sådan valde HipHopDX att granska projektet utan betyg. ***
De senaste åren har antingen varit en tröttsam eller spännande tid för nyutgåvor beroende på var du står. Oavsett om en etikett visar outgivna låtar eller nostalgisk förpackning, har det uppenbarligen saknats någon motivation att sälja eller köpa upp en extra kopia av några häftklammer och klassiska album. FN: s debut från 2004 är av en något annan kategori; det är en nyutgåva-eftersom-det-är okänt istället för en eftersom-alla-älskar-det-typ av släpp. Även om det är lätt att sälja projektet som en glimt av Roc Marciano på Pete Rock och Stor professor produktion, Soul Brother # 1 har bara tre låtar på albumet och Large Pro bara ett. Ändå är fodralets anteckningar ett bevis på hur väl släppet var tänkt och genomfört och varför det nu förtjänar en andra chans. Marciano hjälpte själv A&R-projektet och Alchemist, Kamaal The Abstract (aka Q-Tip) och Large Professor fick konsulter. Etiketten som albumet släpptes på, 456 Entertainment, var en upstart byggd av Carson Daly (han är också listad som Executive Producer här) tillsammans med märkbar hjälp från VD Jon Rifkind från Loud Records.
Med all sin råhet, FN eller U ut bär en genomtänkt gata överklagande. Det är medvetet över hela linjen och låter försvagat och perfekt. Gruppen uppträdde först offentligt tillsammans på en Pete Rock solo-release för de enda två spåren på hans PeteStrumental s släpp för att rappa. Gruppens enda album börjar med en kort studioskit som leder tillräckligt bra in i den första låten för att inte känna sig hoppvärd. Roc Marci, den uppenbara dragningen till nya fans här, är mer förstärkt på platser än många kommer att känna igen honom för med tanke på den avslappnade gangsterprototypen för hans senaste soloansträngningar. Särskilt på D.O.A. (inte en Auto-tune diss) Marciano behåller sin slickness medan han låter direkt hungrig. Han viskar eller pratar inte från munnen. Min handflata håller armen som vänder din Hummer / Niggas ska känna min hunger / Min aptit är som en afrikansk jägare / Döda, mörda vad som helst, rappar han och lägger till en av LP: s bästa stunder. Gruppens tre andra företag är inte mindre kapabla, men det är klart varför han har uthärdat. Tack vare en blandning av distinkta röster finns det ingen ledare eller de facto frontman eftersom Laku, Dino Brave och Mic Raw hjälper till att hantera en noggrann och organisk kemi.
Under den nästan timlånga debuten är produktionen den logiska lockelsen och rappningen en överraskande pärla, särskilt eftersom de flesta av gruppen annars inte har gjort mycket buller. Pete Rocks andra spår, Ain’t No Thang, kan vara en lägre punkt på albumet som helhet, men själva rytmen läser som en lärobok och välkomnar DJ Premier-hyllning med sina strängar, trånga trummor och klangande stickprov. Golden Grail framstår som en av Roc Marcianos bästa beats på albumet eller på annat sätt; en hård paus slutar med en cymbalkrasch och håller ett skimrande, italienskt gangsterljudande prov knäppt på plats.
Även med fem producenter låter projektet konsekvent, det är skräddarsytt och olyckligt överallt. Återutgåvan klämmer också två icke-släppta låtar i slutet av spårlistan. En av dem, som heter UN Da House, presenterades först med ett annat namn på en Rock Marciano (som hans namn stavades då) mixband samma år och för att främja denna release. Det är ett smart och smidigt tillskott här med produktion från gruppmedlem Mic Raw som vänder en vibey elektrisk pianoslinga till en bultande hymne. Dino Braves första vers är full av ett vandrande flöde och andfådd non-sequiturs. Håll min babyface gangster / Sikta på din gangster / Major raw claimster / Människor, människor, kika jag nivå konversation kommer förbi, snabb eld, han rappar.
FN eller U ut är en legitim sovhytt och omutgivningen är mer än en symbol. Det är synd att gruppens debut inte gjorde ett stänk 2004, men det kan ironiskt nog ha varit för tidlöst för att vara i rätt tid. Det kom flera år innan en yngre flock konstnärer började obsessivt harka tillbaka till 90-talet, och det låter naturligt skuren i den där leken istället för att tvingas in i den. Oavsett om du lyssnade för 10 år sedan eller inte har det varit tillräckligt länge. FN eller U ut är med rätta en modern Hip Hop-klassiker som en handfull andra album som släppts från samma tidsperiod, inte för att den är igenkännlig eller inblandad i allmänhetens medvetna, bara för att den är så bra. Och nu kan alla höra det.
*** UN Or U Out är en nyutgåva av FN: s 2004-projekt med samma namn uppdaterat med två tidigare ej släppta spår. Som sådan valde HipHopDX att granska projektet utan betyg. ***
