4,2 av 5- 4.00 Gemenskapsbetyg
- två Betygsatt albumet
- 1 Gav det 5/5
Lysande sinnen är ofta excentriska sinnen. Cashmere Cat färgar inte bara utanför linjerna; han gör musik som om linjerna inte finns. Den norska producentens debutalbum, 9 , är ett glödande exempel på konstnärens unika blandningar av rymliga klubbbeats och ett patosdrivet budskap.
Det kan vara svårt att paraplyförtrollande klubbmusik som fördubblas och som ett tillräckligt ljudspår när du är mellan lakan. Ändå på 9 , vår orädda turntablist hanterar denna bedrift genom att kombinera extravagans med passion. Europa Pools finner kattanslutna futuristiska ljud med eleganta strängar som gör det enkelt för lyssnaren att gå vilse i musiken. Avsluta är en dansklar låt som också skulle vara lämplig för att sälja Ariana Grands texter i din bil på en lugn sommarkväll. Ett undantag är titelspåret, där knäppa xylofonnycklar är roliga och smakrika, men den futuristiska codaen är en dålig match. För det mesta ger dock denna dualitet övertygande, minnesvärd musik.
Cat var smart i sina samarbeten. Ovannämnda Quit är en av de utmärkta på albumet, med pop Grande som kraftfullt förklarar sitt behov av sin älskare: När du sa 'Baby, jag vill bara att du lägger ner mig så ska vi knulla bort smärtan hud jag känner inget annat än att brinna av lust och det är bara förspel. På andra håll visar Selena Gomez och Tory Lanez anmärkningsvärd kemi på Trust Nobody och Jhené Aiko ger en inspirerad vändning till albumet Plz Don't Go. De flesta texterna är ganska enkla, som de ska vara, och levereras upprepade gånger tills de sitter härligt i huvudet. Detta gäller på Infinite Stripes med Ty Dolla $ ign. Däremot går Wild Love, den borde vara episka parningen av The Weeknd och Francis and the Lights, vilse i sina egna förvrängda sånger.
Med bara 10 spår att starta, 9 njuter fortfarande av sina brister. Titelsången och Wild Love är spår 3 och 4. De ovannämnda bristerna i var och en är inte alltför hämmande på egen hand, men placerade bredvid varandra ger de en snabb bump i ett annars lysande flytande album. Dessa fläckar är mindre i ett album som lyckas få lyssnaren att glömma allt utom musiken. När albumet slutar, när Jhené Aiko bönfaller sin älskare att stanna till den sista natten bleknar, kanske man längtar efter att albumet ska fortsätta också. Men Cat, som inser vikten av korthet, bör applåderas för sitt fokus när det gäller att skapa svävande, vacker musik för klubbarna, sovrummet och en jämn nattpromenad.
